SUPERHELG
Igentligen vet jag inte hur jag ska börja ock igentligen så inser jag att mina kommade ord i detta inlägg aldrig kommer kunna sätta pris på helgen, men satan, den var så jäääävla bra, bästa på riktigt länge. Om ni bara visste...
I fredags så var det allsång med en hög av fina människor. Det började med förfest hemma hos sara vid fem, den ena efter den andra druttade in, ock känslorna svallade för varje timme. Vid sju var det dags att ta promenaden mot stan ock husaren. När jag bokade i somras så var det redan fullbokat. Aooutch tänkte jag, men vi hade ett alternativ som vi svarade jag på. Vi blev lovade inneplatser, ock jag hade väl höga förhoppningar samtidigt som vi inte visste hur pass med i matchen vi skulle få vara. Men man måste få hoppas. Så på parad vi slog följde efter damen som skulle visa oss våra platser. Tror inte jag var den enda som tänkte, nu svänger vi av mot inneplatserna. Men damen fortsatte, så pass långt att vi nådde scenen ock där gav hon oss vårat ord, här skulle vi få sitta. Lyckan växte så mycket, jag vet inte hur pass många gånger jag sa att jag var lycklig, men ett 20-tal utan tvekan. Wow, vi förväntade oss nästan det värsta, men fick det bästaaa! Kvällen var så jävla perfekt!
Så var lördagen här. Jag tog tåget från marie vid halv tolv, sedan när jag kom hem så var det bara att städa av här hemma, duscha ock fixa ordning sig innan Jorunn, Hanna ock Therese skulle komma på förfest. Alltsååå vad jag diggar de tjejerna alltsåååå! Helt sjukt vilken stämning de medför. Denna kvällen var det alltså Norlie & KKV på husaren. Jag har alltid haft en crush i dem två. Deras låtar har så jävla bra texter ock bra feeling, så hur kan man inte älska dem? Hur som helst, allt började för tre år sedan när de rockade törebodafestivalen ur hålan den själv. Jag tänkte då att nu har jag min chans ock jag tog den via autografkön. Stod ock pratade med dem ett bra jävla tag medans de skrev autografer. Därefter var jag nog den största stalkaren de skådat. Alla visste hur pass bra de var för mig. Sedan drog jag, samma år till kulturkalaset i Göteborg. Efter spelningen där så intog jag än en gång deras autografkö. Väl framme för att fotas med dem så är det första de säger när jag möter deras ögon: "Här kommer Töreboda". Detta alltsåå, det fick mig att må så bra. Jag tänkte för mig själva, hur fan kan jag av alla själar sticka ut ur mängden, ock bli ihågkommen? Men det gjorde mig gott!
Åren har gått ock mitt liv har rusat förbi i tvåtusen. I lördags när jag var på husaren så stod jag i en vrå med en cigg i andra näven. Helt plötsligt ser jag Sonny komma utridandes på någons rygg, ut från husaren, via bakvägen. Men kim var kvar. Tjejerna radade upp sig för att få bilder på dem. Jag stod ock tittade på honom ett bra tag, tänkte för mig själv, må även Sonny komma tillbaka. När alla tjejer vänt sig om med ett foto som minne, så såg jag en chans när han gick upp några trappsteg till sitt crew. Frågade min syster: antingen så går jag upp ock frågar om en kram eller också skiter jag i det. Therese är en av de som känner mig bäst. Hon sa: Du vill ju gå upp! Jaaa, det var det enda jag ville. Så jag stiger upp för trappan, möter hans blick ock frågar om jag kan få en kram. Då säger han: vänta lite, ger sin öl till sina polare ock säger såklart du kan, du är ju Töreboda. I chock stod jag där, med säääkert det största smilet på hela krogen. Ställde frågan eller kommentaren: ofta du kommer ihåg det? Ock får svaret att ja du har gjort ett sådant intryck så det glömmer man inte i första taget. Sedan kommer Sonny ock Kim frågar honom: eey visst minns du henne? Ja det är ju förfan Töreboda. Så då fick jag chansen att krama om honom också, ock jag inser hur jävla fantastiska de där stjärnorna är. Sedan varnade jag dem om att mitt stalkeri faktiskt inte slutade där utan att det kommer fortsätta! Det sjuka är att jag har ingen aning om vad de tycker, de kanske typ hatar mig .. Hoppas inte (a)
Tror nog ingen förstår hur mycket glädje detta ger mig ock hur länge jag kan leva på en sådan kommentar. WOW, denna helgen hjärtar jag i år framöver!
Kommentarer
Trackback
