farawayfromtown

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessa tjejer alltsååå! Som var ett så sammansvetsat gäng från första stund. Hur kom jag ens med i ligan? Invaderade jag er? Men nu när jag gått igenom alla facebook-bilder så inser jag hur mycket lycka ni ock även de andra tjejerna tillfört i mitt liv. Att kunna skratta åt våra gräl, som egentligen inte ens borde existerat? Men är det så vi tjejer är när vi växer upp? Alla bråk har bara varit missförstånd. Varenda resa som vi gjort tillsammans så har det alltid kokat över för någon. Jag erkänner mig delaktig i de flesta fighter, kanske därför jag ställer mig frågan varför ni fortfarande ger mig tid? Men ärligt talat, ge inte upp om mig, haha. Har ni klarat det såhär långt, så kan ni lika gärna fortsätta. Ni gör mitt liv så mycket bättre, ock jag drömmer om ett år där vi kan återskapa våra minnen genom en resa till sälen, kiel, smögen ock även till utlandet. Att drömma helt enkelt!