farawayfromtown

 

 

Naae, idag fick jag värsta starten på dagen när jag kom till jobbet.. Förstår faktiskt inte hur lågt vissa människor kan sjunka, ock bara kasta skit i andras ansikte. Som man kämpar dagligen med bemötandet mot folket. Vissa gånger kommer man till en gräns, där man inte orkar kämpa längre. Då när man väl har stake att bevisa motsatsen, då kan det visa sig vara den största tabben genom tiderna. För stunden så känns det bra, man känner sig stark. En lite vinkning med handen, ett knäpp med fingrarna ock en in-your-face-känsla. Därefter är det som att snubbla på ett bananskal. Man kan inte göra något, du faller handlöst ock hoppas att du har nog med kraft för att resa dig ock ta nya tag. Men det är ändå försent, man kan tänka över situationen men ändå inse att det faktiskt är försent....! Mina kloka ord, som i detta sammanhang kanske hade kunnat räddat mig ur situationen, de hamnade i skymundan, ock jag kände mig liten. Det händer fan aldrig. Man är inte mer än människa ock man blir faktiskt sårad. Hur mycket ska man behöva acceptera? Det hade varit en helt annan sak om jag i fråga hade känt denna människan, då hade jag haft respekt för att den har en åsikt, men en helt jävla random-människaaaa... Allt kom så fort, som en blixt från klar himmel... Jag orkar fan inte! Här snackar vi karma, fast åt helt fel håll om jag ska säga mitt. 

 

 

Belönade mig med en liten online-beställning. När humöret tryter, då får man rädda det på bästa möjliga.

En mysig pyjamas nu när hösten är kommen, ett par tofflor ock en liten kabinväska. GODNATT!