farawayfromtown

 

 

Som en helt vanlig tisdagskväll, fast denna med lite julsång ock en väntan på morgondagen ock ett klockslag att heta ett. Förväntansfull till MAX! Imorn bitti står det städning på schemat, prio ett.

 

 

Nu inväntar jag äntligen hemma, innan jag kryper i säng denna afton.

 

 

Minns när jag begav mig mot Ulricehamn i somras. Helt själv åkte jag i bilen, med hög musik för att döda tystnaden, ock den enda jag litade på just då var min gps, ska vi kalla henne kajsamaja? När jag sedan kom fram till orten, så kände jag mig som en riktig jävla turist. Hade frågesport på gatan, med så många invånare blotta ögat kunde se, innan jag visste var jag kunde parkera till en början. Jag såg mig själv ta ett stort kliv åt ett håll jag aldrig traskat tidigare. Men stigen var behaglig. Jag minns hur mycket energi jag hade ock hur mycket jag önskade på en fantastiskt helg. Jag hade försteställt mig allting ock det sjuka är att det blev bättre än jag någonsin kunnat ana! När jag sedan lämnade Ulricehamn ock Jorunn, Hanna ock Line på söndagen, så mådde jag så braaa i själen?! Jag hade aldrig åkt dit själv för ett år sedan. Men förändringar är braa ock de där tjejerna alltsååå! Jag har nog aldrig kommit hem från någon helg med så mycket att vilja dela med mig av. Jag ville bara skrika ut i världen hur fantastiska de där människorna är! Fan alltsååå, men folk som inte deltagit fattar ju faktiskt inte vad man försöker framföra, men skit samma.. Kors i taket vad bra detta året har varit, jag måste bara säga det! Man blir ju lite ömtålig när man inser hur bortskämd man är med alla fina människor man har runt omkring sig. Synd att man är så förbannat dålig på att visa det bara...