missing the old me




Ååh vad ledsen i ögat jag blir :( Idag var första gången på väldigt väldigt länge som jag hittade mtivationen till att gå ut ock springa. Men väl ute fick min astma panikattacker ock efter 200 meter vände jag om ock promenerade hem igen. Blir så himla trött på denna astma så det är sinnes. Fick ingen luft ock trodde jag skulle svimma av. Kan inte fatta att jag var den där duracellkaninen som liten som aldrig var stilla, sprang runt ock gjorde volter ock allt möjligt, ock det tog aldrig slut på min energi.... Saknar den tiden :(








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0